krazyk

Jag och Mollis är nu tillbaka i Delhi en snabbsväng efter en fantastisk rundresa i Rajahstan och då framförallt i den magiska byn Udaipur i nordvästra Indien.

Efter en hysterisk bilresa från Delhi, via Agra och Taj Mahal och som avslutades i Rajasthans huvudstad Jaipur (där vi för övrigt firade julafton på ett galet bling-bling smyckat hotell - mycket intressant erfarenhet..), tog vi flyget till Udaipur med Kingfisher Airlines Experience - och som verkligen var en experience! Vänligare och mer serviceminded och generös besättning får man leta efter på en 45min flygresa. Flynordic, Ryan Air och Easy Jet kan alla ta och flyga och fara!

Redan på flygplatsen i Udaipur märktes det hur påtagligt mycket lugnare det var; inte alls samma stress, hysteriska trafik eller hets efter turister som i Jaipur eller Agra. Givetvis drar Udaipur till sig sin beskärda del av turism men det kommer inte alls i samma form som i närliggande städer till Dehli.

Udaipur är en oas dit backpackers, några enstaka pensionärer men framförallt kärlekspar åker. Staden ringlar sig runt Lake Piccola och placerad i mitt i sjön ligger Lake Palace, som är ett himmelskt palats som drivs som hotell. Lake Palace ägs av den nuvarande Maharajan men arrenderas av Taj Hotel kedjan och är rankat som ett av världens topp-tio hotell.

Pga. av terrordåden i Mumbai för några veckor sedan har säkerheten höjts betydligt på alla platser med högfrekvent turistbesök. Vid inträde till finare hotell måste alla gäster passera metalldetektorer med vakter som söker igenom väskor och klädsel. Vid vissa riktigt högklassiga hotell så som Lake Palace, får man i överhuvudtaget inte komma in om man inte har en reservation.

Ett nej har dock aldrig stoppat mig förr och gjorde det inte nu heller. Med listighet och en smula skådespeleri så fixar man det mesta ;) Så klockan 20.00 på juldagen hade jag och Mollis ordnat middagsreservation på Lake Palace - som representanter från " the Swedish Chamber of Commerce/ Trade Council / part of the Swedish Embassy..." bla blabla.. (en liten rövarhistoria som bestod av en blandning av våra tidigare arbetsplatser -och som gick hem hos general managern på Lake Palace!).

         
                                                       

Lake Palace var verkligen fantastiskt vackert och det var en otrolig upplevelse att få komma dit. Men i allt det vackra kände vi en viss del sorg då hotellet var mindre än halvfullt - efter terrorattackerna hade över 50% av alla gäster avbokat. I restaurangen fanns mer servitörer och personal än gäster.

Turismen spelar en stor roll för Indiens växande ekonomi och när den viker drabbar det indierna hårt. Och det är precis detta terroristerna vill. Vi får aldrig sluta resa, upptäcka och lära känna alla fantastiska människor och kulturer som finns utanför Sveriges gränser. Indirekt har vi ett ansvar och kan göra mycket för att stödja de drabbade länderna.

I Udaipur har vi även lärt oss en hel del om indisk business och handel; en förhandling och långdragen budgivning kan ta timmar. Jag är nog inte den som ger mig så lätt heller.. :)

När man tillslut enats om ett pris där båda parter är nöjda, skakar man hand, sätter sig ner och tar en kopp av det obligatoriska, indiska masala teet (starkt kryddad chai). Efter en lång dag av shopping hade jag och Mollis druckit så många koppar av chai att det fullkomligt sprutade ur öronen på oss.

        
                                                                                          

     

Idag är det alltså vår sista dag i Udaipur. Tyvärr. Jag hade lätt kunnat vara kvar här en vecka till. I morse var jag uppe redan kl 05 för att beskåda soluppgången. Jag har både filmat och fotograferat och hoppas på att det kan bli en del fina bilder.

Nästa stopp är den allra sydligaste delen av Indien, Kerala - känt för sina flodkanaler (backwaters) där man glider runt på husbåtar och besöker hinduiska yoga ashram. Ska bli mycket spännande!

Vi ses där!

Kramar,

Kristina