Julfest & kubanska mini-män
Igår hade vi den årliga julfesten med jobbet.
Det börjar alltid med julmöte på kontoret, följt av julbord och sedan barrunda med storbuss runt halva Stockholm. Höjdpunkten är utan tvekan barrundan som går ut på att vår privat lejda buss kör runt oss i stan men ett antal stopp på vägen.
Första året jag var med på julfesten hamnade vi på barer jag aldrig varit på innan (och förmodligen aldrig skulle ha hamnat på heller). Det var en otroligt lyckad kväll som avslutades med hatten på topp på Cliff Barnes - en mycket underskattad bar som är helt klockers i rätt sällskap.
Kvällen slutade på Cliff Barnes även igår där vi rockade loss till sköna 70 & 80-tals hits -slår aldrig fel! Det shakades även en hel del på La Habana - stoppet innan Cliffan. Latinamerikanska män är utan tvekan världsbäst på att dansa och har, som det verkar, någon slags medfödd rytmik i blodet som inte ens den bäste nordbo kan träna in. Jag dansade med flera kollegor på La Habana men klart bäst var den kubanske mini-mannen som bjöd upp mig - hans höfter och känsla i rörelserna var oslagbara. När jag skriver mini-man så menar jag verkligen att han var mini. Jag är inte särskilt lång (1,67), och denne karl nådde nätt och jämnt upp till min midja - no kidding. Och nej, han var inte dvärg, utan helt enkelt en miniatyr av en man.
Ungefär så här såg det ut:
